Några dagar sent, men fredag var sista dagen vi var på tremis med barnen. Detta firades hos min mormor. Tanken var att be henne till oss, men Viggo ville åka till hon och leka med räddningshelikoptern. Sagt och gjort.

Nöjd lekte han med helikoptern så gott som hela den tiden vi var där. Ett litet missöde råkade den ut för. Det hördes ett krasch då helikoptern ramlade ner från sängen och gick i delar. Jag fick åta mej uppdraget att sätta ihop den. Kände mej totalt hjälplös en stund. Efter ett litet tankearbete kom jag ihåg att instruktionerna kan finnas på nätet. Några minuter senare kunde byggandet börja. Jag pustade ut och Viggo fortsatte sin räddningslek. Jag prisar internet.

Vi drog en liten sockerfylla på bland annat Runebergstårtor till efterrätt. Fazers tårtor är goda, ifall någon funderar på butikens färdiga. Plötsligt hade vi mina gryn förvandlats till två hundar. Jag fick kasta boll åt dem, i tur och ordning. De sprang/kröp efter bollen och hämtade tillbaka den i munnen åt mej. En lek som aldrig höll på att ta slut.

Efter sju timmar tackade vi för oss och körde för att möta pappan. Så tog dagarna som ensam mamma slut och veckoslutet kunde börja.