Strunt i leksaker, som Eva skriver, hos oss är det tamburen som gäller. Eller för Elins del, Viggo leker gärna.

Elin dras till tamburen med alla skor och utekläder. Råkar hon vara utan byxor kan hon sitta och klä på sej dem före hon ger sej på byrån med vantar och mössor. Hon har blivit rätt duktig att få på sej byxorna, ena benet. Det andra har hon sedan inget intresse för att på in i byxan. Ibland går hon med flera på byxor på ena benet, andra är helt utan.

Viggos mössor är bra mycket bättre än de egna. De är ju lite större = lättare att få på sej. Likaså är de egna skorna lite jobbiga, men alla andras är bättre att klä på.

Det eviga dilemmat, vad ska jag ta på mej? Det finns alldeles för många vantar och handskar att välja mellan.

Flera gånger i dagen går jag och plockar mössor, vantar, handskar, mössor och skor i hela nedrevåningen. Det är en evighetsmaskin, det finns alltid utspritt hur jag än försöker plocka tillbaka. Ibland ger jag bara upp och låter det ligga tills det blir kväll. Mycket mer kaotisk så, men orkar inte plocka hela dagen lång.

Jag ska inte alls gå in på den där sandmängden som sprids i hushållet i och med dotterns intresse, pust. Jag gillar inte att damsuga flera gånger i dagen heller, inte ens en gång.