Klas Klättermus syster har flyttat in. Hon klättrar i trappan, om hon får. Hon försöker komma upp på soffan. Med den ihopvikta madrassen klarar hon det galant.

Alltså mamma, får jag på riktigt klättra upp för trappan? Så fortsatte hon gladeligen när jag för femte gången övertygat henne att nu får hon klättra upp för trappan.

Vi har port i övrevåningen, men inte nere. Ett medvetet val. Man faller en lång väg upp ifrån. Men vi vill att trapporna ska bli en vardagsgrej här hemma och finnas där hela tiden. Trapporna ska inte vara något speciellt och extra. Därför ingen port nere. Visst försöker Elin klättra dagligen. Men hon tror rätt bra när vi nekar. Hon kan backa ner från första och andra trappsteget. Trapporna är belägna så att vi ser dem från hela nedrevåningen. Så de är inte obevakade. Jag håller gärna ett extra öga på trapporna och låter barnen träna att klättra. Eller Elin tränar, Viggo kan sedan långt tillbaka.

Snabbt upp till Viggo och pappa. Ibland sitter hon och leker på denhär madrassen. Måste kännas fint att komma lite högre från golvet.

Backa Elin. Du måste backa. Backa, backa, backa. Försiktigt. Backa. Rumpan före. Lugnt. Koncentrera dej. Just så där. Bra gjort. -Dagens melodi