Om Elin utvecklas motoriskt och på ett sånt sätt som är lätt att se, sker Viggos utveckling lite i ”smyg”, på de områden som inte är lika lätta att se. Hans tänkande har gått framåt någo fruktansvärt mycket på en kort tid. Han kommer ihåg saker som hänt för länge sen, hans minne har nog alltid varit bra. Jag hitta hans gamla tågbiljett från då vi åkte till resemässan (barnbijetten som konduktören ibland delar ut) och han frågade var Melwins biljett är. Jag blev lite stum, hur kan han komma ihåg när han senast fått en biljett och vem annan som varit med.
Viggo har kommit in i en frågeperiond, han vill till exempel veta var alla bor. Vi sitter många gånger i bilen och svarar på frågan var bor …..? Vi svarar och han frågar på nytt. Ibland fastnar han och frågar vad sa du? hur många gånger som helst och man får svara samma sak om och om igen åt honom. Viggos tal har hittills varit mycket svårt att förstå, han saknar många bokstäver och flera ord liknar varandra i hans prat. Även på det planet har det skett små förändringar. Den nyaste kom igår, han har hittills sagt köck och nu säger möjk, alltså mjölk. Härliga framsteg.
Vi pratar bara svenska här hemma. Jag har själv vuxit upp med båda språken (alltså finska och svenska) och kännt det som en rikedom. Då jag insåg att våra barn inte kommer att lära sej finska hemma, fick jag göra ett litet sorgarbete. Jag vill inte att mina barn ska ha svårt att prata eller förstå finska, jag ville så gärna att det skulle bli ett lika naturligt språk som svenskan. Men finska är inte mitt känslospråk och även om jag känner att jag behärskar finskan som ett andra modersmål skulle jag inte kunna prata det med mina barn. Så vi blev en svenskspråkigt familj. Nu har vi den turen att bo i ett härligt bolag, med fina finskspråkiga grannar man gärna umgås med, så några gånger i veckan brukar barnen höra finska. Dessutom går Viggo i finskt språkbad varje morgon i ca en timmes tid, nu pratar jag om pikku kakkonens barnprogram. Han räknar på finska och har många finska ord och uttryck i sitt ordförråd, så jag vågar tro att han kommer att lära sej finska före han börjar skolan.
Det blev ett lite väl långt inlägg utan en endaste en bild, men vi tar bilder i ett annat inlägg senare idag. Nu ska jag njuta av att båda barnen sover och att solen skiner.
Intressant läsning, tack!
Du behöver nog int oroa dig för finskan. Här lär sig barnen det nog helt automatiskt. Värre skulle det vara med svenskan! Jag jobbar själv som klasslärare och märkte att åtminstone i vår skola så kan också de enspråkigt svenska barnen tala finska innan de började läsa det. De är med i finskspråkiga föreningar ( fotis, innebandy..) och har finskspråkiga grannar osv. Det e ju nästan så att det är svenskan det är problem med -sorgligt men sant!
Förstår ditt ”sorgearbete”. Då man själv är tvåspråkig ser man ju det som en rikedom man vill föra vidare. Har själv fört det där tankearbetet tidigare ( var i ett långt förhållande då vi båda var svenskspråkiga…och under den tiden fick många bekanta barn. Följde med hur mina tvåspråkiga kompismammor började tala finska med sitt barn för att det skulle bli tvåsp¨råkigt och det här var kvinnor som jag var van att tala svenska med…då tänkte jag massor på detta och funderade hur det skulle funka för en själv. ) Nu är T finskspråkig och jag är lättad:
behöver inte fundera på språk nu ;D ( skulle nog ha talat svenska med bebben fastän vi båda haft svenska som modersmål. Alltså gjort samma val som du. Finska lär de sig nog! Dessutom har jag en finskspråkig mamma som talar för en hel by, hahhaa. )
Du har så rätt, att barnen nog lär sej finska, men har trots det varit lite bekymrad och samtidigt mycket nöjd över att jag inte börjat prata finska. 🙂
Det är ganska speciellt egentligen detta med finska-svenska… Min pappa är ju purfinne, på 40-talet var det inte hävt med pakkoruotsi. Sen träffade han mamma o de levde i en svenskmiljö (Helsinge). Pappa talade finska med mamma, mina 10 o 8 år äldre bröder. Men men… då jag föddes, då tyckte pappa att han kunde svenska tillräckligt bra, så han talade svenska med mig. OK må vara att det då kom finska med från honom gentemot resten av familjen så det var nog tvåspråkigt.
Mitt känslospråk är nog inte finska heller (frånsett nån Jumalauta nångon 🙂 och inte var det ens tanke om att tala finska med barnen.
Nu lär de sig finska, det kommer redan nu titt o tätt något finska ur miniF.
Jag visste inte att din pappa är helt finsk, alltid lär man sej nytt. 🙂 Dom är nog snabba på att snappa upp och lära sej nytt, även språk.