Att bemästra nya färdigheter är vardag för de små. Hittills har Aron övat, övat och åter övat att klättra upp för Liikkurin.

Nu är det inte längre en utmaning, utan går på rutin. Istället tränar han att gå ner för den medan jag andas djupa andetag (så där som under förlossningen) och försöker hålla låg profil för att inte störa honom.

Idag lärde Aron sej gå upp för rutschbanan i Momis lekpark. Först ville han ha hjälp, men jag uppmuntrar honom bara till att försöka och till sist lyckas han. En stoltare kille får man leta efter just då. Storebror kontrade med att springa upp för ruschkanan, så det tränar Aron säkert till nästa.

Det är inte en eller två gånger jag har hjärtat i halsgropen våra barn. När de väl klarar av det de övat är jag stolt så jag spricker. Dessa motpoler i att vara mamma.