Skrattar lite smått åt det jag skrev igår om Aron på Pukyn. De tre ivriga började dagen med att cykla. När Aron fått hjälmen på huvudet och stod redo att gå iväg med cykeln sade jag åt honom att han kan sätta sej på sadeln och gå iväg. Och han gjorde det! Det var inte bara jag som blev häpen och imponerad, Viggo och Elin jublade de också. Titta Obi, sa Aron då farbrodern steg ut ur bilen och Aron visade stolt hur han satt på sadel och gick fram.

Han fart har också ökat längs med dagen. Ingen snigel nu mera som far fram.

Medan Aron gjorde stora framsteg under dagen med sin Puky balanscykel övade de äldre på balansen de med. Med stor koncentration balanserade Elin på den största balanscykeln och Viggo på en gammal cykel.

Jag tror jag under dagens cykelpromenad kom fram till att 18″ cykeln är lagom för Viggo och skulle vara för stor för Elin. Jag funderade igår om Viggo fick en 20″ och Elin ärvde hans nuvarande. Men en promenad med Elin på 18 tummaren skulle inte vara rolig för någon. Tungt för henne att leda upp alla backarna, nu med 12″ cyklar hon lätt upp för många små backar och leder upp för de brantare. Samtidigt tycker hon med den nuvarande lilla cykeln att farten i nedförsbackarna kan bli för häftig och den skulle bara öka med den större cykel. Och Viggo behärskar 18″ hur lätt som helst och börjar till och med får mod att utmana sej själv, köra med en hand och åka upp för sandhögen till exempel. Med andra ord kunde en 16″ cykel vara lagom för Elin för denna sommar. Eller så går det som för Viggo och hon cyklar med den lilla cykeln denna sommar och med 18″ nästa vår.