Vi fick sällskap av Danni och Minea på förmiddagen. Mitt bland sandlådslekar och gungning tog vi en promenad. Det visade sej bli en riktigt naturstig där på asfaltvägen.

Sniglarna var ute efter gårdagens regn. Många hade gått det gått dåligt för, men några var ännu vid liv.

Barnen passade på att studera dem. Noga.

Vårens första blommande maskros. Vår egen gräsmatta är snart full av dem. Jag vill inte ha dem där, men orka liksom ta den där striden mot dem.

Till slut kom vi fram till promenadens mål. Diket med grodäggen.

 En svart matta av grodyngel mötte oss där i pölen. Det fanns tusentals av dem, om man frågar Viggo. Det kryllade nog av dem, det håller jag med. Alla lär väl inte bli grodor, hoppas jag.

Lupinerna har börjat växa. Vackert med dagg efter natten eller regnet.

Viggo passade ännu på att vila mot en liten björk. En dryg vecka sen vi senast besökte diket och kolla in förändringen! Det går fort undan nu. Jag har svårt att hänga med och snart väntar juni bakom knuten.