Elin bad om en cykelpromenad. Även om jag inte känner mej helt 100 gick jag mycket gärna med på hennes förslag. Vi har alltså inte varit ute på en halv evighet, känns det som, tre dagar är det väl i verkligheten.

Med reflexvästar på for vi iväg på vår cykelprommis. Jag hade inga höga förväntningar om att komma långt, all frisk luft var välkommen. Som tur siktade jag inte på flera kilometer, för efter 400 meter var sällskapet färdigt. Jag lurade oss kanske 40 meter framåt och sedan vände vi hemåt. Hemma igen var vi båda glada och nöjda.

Aron var med på tupplurspromenad. Det gick mindre bra, men har var hur glad som helst resten av dagen trots det.