Det var med tunga rätt i mun som jag körde den krokiga vägen upp till byn på morgonen. Av den enkla orsak att jag ibland inte såg just något alls i den tjocka dimman. Tillika var jag rätt skraj för hjortar och andra fyrbenta kräk jag inte hade en chans att se i vägrenen. Men inga djur hoppa framför oss och jag hittade vägen fram till dagis.