Nu har Elin fattat galoppen och greppat det där med att krypa. Igår började hon krypa mera i förhållande till ålandet, men hon har inte slutat åla helt. Detta förklara dessutom hennes svåra nätter den senaste tiden, som tur har de två senaste varit lugnare.

Nu är hon ännu svårare att få och fastna på bild någotsådär skarp.

Det räcker ju inte med att börja krypa utan nu vill hon ännu mera uppåt. Så står hon och vinglar på två ben som inte är redo att stå på. Även om det är rätt gulligt när hon står och vinglar med ett brett leende och en grym stolthet. Hon stiger som tur bara upp då man sitter med henne på golvet och hon håller i händerna. Det är väl bara frågan om dagar då hon börjar försöka stiga upp mot annat stöd också.