Att snart fylla fem månader och inte alls gilla att bara vara har sina sidor. Helst vill Aron sitta upprätt (med hjälp då förstås) eller åla fram på golvet (alternativt ligga och äta på något). Att vara ute på gården eller i parken blir lätt långtråkigt och trist då man inte får göra något själv. Jag är inte ivrig att lägga ner honom där i sandlådan och kräla och äta all sand. Kanske det vore dags att plocka med picknickfilten ut på gården och låta honom greja på den. Som tur håller syskonen Arons humör uppe med att gärna greja och pynja i hans närhet. Om någon månad kan han säkert sitta i gungan och eventuellt själv i sandlådan. Får se.