Idag har jag träffat den absolut sötaste fyra dagar gamla Minea. Hon är perfekt, har så mjuk och len hy i en fin färg och dessutom har hon den tuffaste frisyren en liten tjej kan ha. Jag är betagen och en smula kär.
Jag glömde bort de egna barnen mycket snabbt.
Gissa annars om Elin plötsligt blev en flicka? Ingen baby längre och absolut inte liten. Jag bara inte fattar hur fort man glömmer bort att barnen varit så där små. Minea är fjäderlätt jämfört med Elin, som ju nog väger dubbelt upp.
Nu ska jag sväva en stund här på mina moln av beundran och sedan försöka sova en stund.
Oj hjälp- det är ju precis som jag sku titta på vår Trollfröken då hon föddes! Precis likadant mörkt hår-
( jag har fortfarande svårt att tänka mig att bebisar KAN födas utan hår- fort vänjer man sig. )
Men söta är ju alla små bebisar! Anni- njut av dina barn- de är nog mer än gulliga men du är nu med dem hela tiden så fattar kanske inte lika lätt det då 🙂
Tack Heidi 🙂 Visst är mina barn mer än gulliga, det tycker jag absolut och skulle inte byta dem mot något annat. Men nyfödda är något alldeles extra.