Jag och J har redan träffat henne två gånger innan och nu var det Viggos och Elins tur att få träffa henne. Min systers dotter, barnen kusin. Speciellt Viggo har väntat på att få se henne. Hela dagen har han undrat när vi ska gå och hur länge det är kvar tills vi är på väg.

Äntligen kom vi iväg. Den ena ivrigare än den andra. Båda ville bära presentkassen. Elin bar den hemifrån till bilen och Viggo från bilen till mostern.

Där i den lilla sängen låg det lilla knytet. Tänk så fort man glömmer hur små de är då som nyfödda.

Viggo är alldeles betagen. Han stod långa stunder och beundrade henne. Vågade först inte röra. Ville bara titta. Sedan gjorde han lite annat och kollade igen in kusinen. Om hon rörde på sej var han förundrar och ville att alla skulle se det.

Elin är också mycket nyfiken på den lilla. Lite mer hastig i sina rörelser än storebror, men det är ju helt förståeligt. Till slut vågade de båda röra henne, eller täcket till en början. En mer lyckad första träff hade det inte kunnat bli. Jag kan inte vänta på att träffas igen.