Medan man ännu är chockad över att en morfar med barnbarn kastat sig under ett tåg åker vi förbi ett daghem som brunnit idag. Vi åkte förbi några timmar efter, då brandbilarna ännu stod samlade runt byggnaden men elden redan var släckt. På eftermiddagen var det bara en bil kvar utanför dagiset. Usch. Ryser. Som tur hade alla klarat sig.

Dessa händelser får en att stanna upp. Inget är självklart. Inget varar för evigt. Ta vara på stunden. Lev i nuet.

Innan jag blir alldeles för deppig ska jag avsluta. Ger er en bild på dagens konstiga väder.