Först tog lillkillen och jag en sväng ut på vägen med balanscykeln. Vackert och fridfullt där längs vägen med eftermiddagssolen som trängde fram mellan träden.

Vi stannade vid diket. Han ville kasta stenar och kottar. Jag fick lite kallt och försökte skynda. Förgäves. Plötsligt var han klar att fortsätta vägen fram och lika plötsligt var han redo att vända hemåt igen.

Sedan ville sällskapet skida. Han nöjde sej med att springa runt med stavarna. Snabbt var han klar och leken byttes till lastbil och traktor mitt i vattenpölen. För att sedan skida lite igen. Rätt som det var behövde han en och sedan två båtar. Med båtarna kröp han på alla fyra i pölarna. Skrev sitt namn i vattnet.

Till sist var det dags för de torrare lekarna. Jag fick köpa kakor av honom tills magen sprack. Han erövrade sandhögen några gånger. Prövkörde fyrhjuling och gräsklippare då vi hämtade en trädgårdssax. Letade efter flygplan på himlen då han hörde ljudet. Klättrade på stockar medan jag samlade björkkvistar.

När vi varit ute i en dryg timme kom syskonen hem och det var dags att duscha av overallen för den här dagen. Är man två år hinner man med mycket på bara en timme. Bland det finaste att ostört få följa med hans framfart. Bara ha tid att svara på alla mamma!?