En födelsedag i juli som vi inte firar med kalas är pappas. Idag var hans födelsedag, den 58 och den åttonde utan honom här. Elin tyckte i kvällsmålsbordet att det är tråkigt att mofa har dött. Hon hade gärna träffat honom och han hade gärna fått leva längre än hon och Viggo tyckte hon. Jag håller helt med på den biten att han kunde få leva och träffa alla sina underbara barnbarn. På den delen att han lever längre än mina barn kan jag få vara av annan åsikt eller hur.

Vi avslutade dagen hos momi med att besöka graven. Ett vackert fång med rosor förde vi åt honom. Hur vi än planerade sjunga åt honom, blev det inte av. Tanken var för konstigt att stå där och sjunga om att leva i hundra år då det inte är möjligt längre.

Evighetsrosen har min farbror gjort. Vacker och unik.