Av händelse var Aron och Elin med på Viggos innebandyträning i dag. Fullt sjå att hålla publiken på rätt halva av planen, eller rättare sagt den yngre av dem. Aron hade allra helst tagit klubban i handen och deltagit i spelet. Sähly på vinden hör ännu också till hans favoriter.

Samtidigt var det glädjande att se sina alla tre röra på sej med ett brett leende, de njöt alla av det på riktigt. Det skrivs ju titt som tätt att redan barn under skolåldern rör på sej på tok för lite. Minst två timmar borde barnen röra på sej. Går inte djupare in på det nu, men har det i bakhuvudet så gott som alla dagar. På Evas blogg kan ni läsa mer om barn och rörelse, nästan alla inlägg tangerar det på något vis, men här är ett ganska färskt, klick.

Jag kommer ihåg att det i vår kommun erbjuds någon form av redskapsgymnastik för familjer, redskapen är framplockade i salen och familjen gör tillsammans. Jag tror att det är något som kunde uppskattas av våra små. Jag ska bara ta och hitta infon om var, hur och när. Detta täcker inte det dagliga behovet, det får vi sköta om till vardags, men det är en kul grej för familjen.

Nu när vi är inne på att röra på sej. Jag har sakta men säkert hittat en avigsida med att bo här vi bor nu. Vi rör oss överallt med bil. Överallt. Förut hade vi inte tillgång till bil på dagarna barnen och jag. Vi promenerade och cyklade. Flera gånger i veckan. Vardagsmotionen garanterad för allas del. Nu är den där motionen en bristvara för var och en av oss. Något som absolut bör åtgärdas. För även om vi är ute, blir det mycket sandlekar vissa gånger och då blir ingen direkt andfådd. Jag ska bara orka aktivera mej (och barnen), för det hänger på inget annat än ork.