På gården då alla tre barnen var inne i leken, samma lek tror jag men inte helt säker, hade jag tid att tänka. Funderade att det är så lustigt då det vissa tider på dygnet inte handlar om annat än att släcka eldsvåda efter eldsvåda, trösta, förmedla och tillrättavisa medan det andra stunder kan vara hur harmoniskt som helst.

Alla gånger det är fridfullt har jag svårt att komma till rätta. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Där ute på gården idag krattade jag lite grann och tog några bilder. Mest gick jag runt och förundrades över syskonens samspel. Det är underbart att de har varandra. De lär sej av varandra och med varandra. I leken får alla komma med sina idéer och alla gånger slopas int ens den yngstas initiativ utan han får var med påriktigt. Visst bråkar och kivas de, som vilka syskon som helst. Då lär de sej att handskas med konflikter och tillsammans försöker vi sedan lösa dem.

Sedan var fingrarna kalla på barnen där i leken, vi tog på vantar och jag blev bjuden på muffins och glass. Älskade barn.