Femte naturbilden är från dagens besök till pappas grav. Den vackra evighetsblomman har min farbror gjort.

Jag hade Elin med mej till graven. Hon var på pratsamt humör, som hon brukar. Hon funderade om de är mofas kompisar i gravarna bredvid. Jag svarade att kanske det. Hemma var jag tvungen att tillägga att han inte kände personerna då han levde. Jag läste namnen på personerna på gravarna för henne. En av gravstenarna är tom, hon menade att någon måste dö för att det ska skrivas ett namn där. Mycket riktigt. Och mofa får sällskap när någon annan dör. I bilen tyckte hon att det är tråkigt att mofa dött och hon inte fått träffa honom. Det tycker jag med. Alla dagar.