Där låg jag under täcket på morgonen och lyssnade på när ett av barnen hostade alldeles förskräckligt. Jag förundrades över hur de två andra sov helt ostörda. Hur är det möjligt att de inte vaknade till hostattacken som bara fortsatte. Vissa gånger vaknar barnen till minsta lilla ljud medan de andra gånger kan sova även om de andra hostar eller leker högljutt på andra sidan väggen. Jag bara inte förstår. Samtidigt är jag tacksam att två av barnen sov till 6.50 och inte vaknade 6.10 då hostandet började.

Nu degar alla tre framför pikku kakkonen. Själv väntar jag på att dagen ska gry om en timme eller så.