En kort väg på några hundra meter från parkering till förskolan tar några futtig minuter att gå själv. I sällskap av Aron som gärna går själv kan samma sträcka ta hur länge som helst. Han plockar stenar. Han tittar på bilar, mopeder, människor. Han plockar pinnar. Han går tillbaka några meter. Ja ni förstår vad jag menar. På eftermiddagen brukar vi inte ha skyndsamt att gå vägen. Då finns det tid att upptäcka. Stundvis påminner jag honom att gå framåt också. Den lilla upptäckaren.
känner igen, det tar oss 10-15 att komma till bilen och det är max 50m. Det är rätt fantastiskt hur de små hittar så mycket fint som vi vuxna bara går blint förbi.
Det är rätt skönt att inte alla gånger behöva skynda utan ha möjlighet att låta dem upptäcka.