Ett år går snabbt. Det känns som Aron precis föddes och samtidigt som han funnits med oss en halv evighet. Idag för ett år sedan somnade jag som tre barns mor för första gången i mitt liv. Fortfarande känns det lika ofattbart att vi nu är fem i vår familj och att denna filur är vår.

Nu är det då officiellt slut på babytiden i vårt hem, vemodigt är det ju, men Aron har inte känts som en baby på några månader mera. Det första året går bara för fort, jag kommer inte ifrån det. Så ni med små där hemma, ta vara på den tiden. Skynda långsamt om det bara går, det gjorde jag så gott det gick. Aron å sin sida hade mer skyndsamt. Nu ska vi försöka ta vara på av allt vad det följande året har att komma med. Grattis på 1 års dagen vår skatt!