I morgon är det kanelbullens dag. Viggo, Elin och jag tjuvstartade och bakade bullar idag. Jag och Viggo rörde ihop degen och efter att den jäst tillräckligt och lite till började vi. det var klart att båda ville knåda sin deg själv. Där stod vi sida vid sida och kåda våra klumpar. Terapi att knåda på med händerna. Och den känslan då de inte kan knåda fel på något sätt, degen går inte sönder lätt. Båda ville kavla ut degen, breda på med fyllning och rulla ihop till rulle. Jag fick skära upp rullen i runda bullar och tillsammans placerade vi bullarna i formar på plåten. Dag att jäsa igen. När det blev tid att pensla och strö pärlsocker på var båda ivrigt med igen. Där emellan tog vi tag i degen jag knådade. Viggo och Elin skötte varsin halva av den, jag bara assisterade dem. Med andra ord har de bakat bullar själv idag, jag bara hjälp på traven. De har känt glädjen i att kunna och lyckas med något de gör själv. Och vi alla njöt för fulla muggar. Och visst smakade det gott tillslut.