Det finns så mycket man vill då man är liten och ny här i livet. Egentligen finns det ju det hela livet igenom, men det är inte poängen nu. Aron vill så gärna vara med då storebror leker. Jag tror att han njuter mest då han får vara med sina syskon i deras lekar. Vissa av gångerna gör han inte annat än stör och förstör. Då gäller det att hitta på något annat åt den lilla, men sällan duger annat än det de stora leker med. Han får redan uppleva dörrar som stängs framför näsan på honom.

Som tur finns det annat upptäcka och pröva på, då man inte får delta i leken. Idag sattes Wandas tålamod på prövning då Aron klappade henne. Eller man kan inte kallade det att klappa då han griper tag om pälsen och drar loss tovor med hundhår. Hunden hade bättre längre nerv denna gång än storebror stunden innan.