Med Viggo och Elin tryggt på övernattningsvisit blev det snabbt tyst och tråkigt här hemma. Jag och Aron stack på en utfärd. Arons första bussresa. Medan vi gick den korta vägen till hållplatsen somnade han, men blev brutalt väckt då vagnen måste lastas ner i bagage utrymmet. Jag fällde ihop och lyfte in vagnen, medan kusken stod med Aron i famnen.

I bussen låg Aron i famnen och såg sej omkring med stora trötta ögon. Men man kan inte somna på bussen. Mysigt att sitta där med ett barn i famnen i lugn och ro, omväxling från det normala. När vi steg av vid äpplet upprepades proceduren med kusken. En trevlig man var han, ingen amper farbror.

Vi uträttade några ärenden inför morgondagens kompiskalas. Tänk, om tolv dagar har vi en fem åring i huset. Galet! För i morgon hade jag önskat sol eller åtminstone uppehållsväder, men det lovas regn för hela slanten. Då blir det att tämja sju glada gossar plus Elin här inne istället. Det ska gå bra, killarna är fina ihop.