Med stora JEE rop sprang barnen till bilen i morse. Vi åkte till moster och kusin, där vi var välkomna trots snuviga näsor. De extra glada tjuten orsakades delvis av att barnen skulle få vara en stund på tumis hos moster. Viggo och Elin säger tumis då de är utan mamma och pappa. Jag hade rådgivningsläkare, därav en timme utan mamma.

Jag smög in på rådgivningen, försökte andas så lite som möjligt, vill ju inte smitta ner andra. Tur nog, var väntrummet tomt när jag kom och när jag gick. Allt bra med bebben och allt i sin ordning med mamman. Förutom vissa krämpor som kommer och går. Min viktökning hade stabiliserat sej sen senast och således magens mått också. Dessa två har jag stressat lite över här sen senaste besöket.

Till mellis rörde vi ihop en jordgubbskvarg med systern. Något vi båda tänkt på morgonen, utan att veta om den andras tankar. Förutom den sammetslena kvargen gillade barnen de isiga jordgubbarna.

Elin höll sten hård koll på kusinens fingrar, som börjat slinka in i mun rätt ofta. Samtidigt passade hon på att kolla att det var rent bakom öronen och sjunga små grodorna för S. Tidigare konstaterade hon ”S tycka mej”. Sött så man smälter.