I ett svagt ögonblick trodde jag att den värsta tröttheten i och med graviditeten var förbi för länge sedan. I dag fick jag bevisat att så inte var fallet. Sedan jag steg upp i morse har jag inte velat annat än sova. Det har krävts all energi och lite till för att få allt som måste göras gjort. Där i mellan har jag bara försökt hållas vaken. Medan Elin sov på dagen, passade jag också på att sova en stund på soffan. Under tiden lekte Viggo i barnrummet. Till nästa bänkade jag oss alla tre framför barnprogram på eftermiddagen, för att komma lättast möjligast undan och få vila lite själv. Sedan gick vi ut. Och nu är det äntligen kväll. Det har jag väntat på hela dagen. Som tur har barnen haft en bra dag, annars hade jag säkert gått under vid något skede.
Äsch då… 🙁 meddela ifall du vill ha hjälp.
Tack vännen! Det gör jag.
Kommer ihåg det där…Kämpa på!
Tackar!
<3
<3
Nå nu märker jag ju att min tidigare grattiskommentar har försvunnit nånstans så jag säger det igen: GRATTIS massor till nr 3, ni har härliga tider framför er! Hoppas tröttheten släpper lite snart och kom ihåg att våga fråga om hjälp när det känns tungt!
Tack Maria! Tröttheten kommer och går, vissa dagar tyngre och andra dagar lättare, som tur. Och joo, jag ska komma försöka be om hjälp då det blir för mycket. Jag antar att det är bäst att lära sej nu redan, lättare blir det väl inte till först.
Grattis till det kommande syskonet! Hoppas tröttheten inte håller i sig alltför länge!
Tack Ingela!