Så regnade det på förmiddagen. Bara att bli van antar jag. Elin hade tur att få sova i vagnen. Jag och Viggo gick ut på hans begäran. Jag hade klarat mej utan lika bra. Men han var så glad att få leka vattenlekar och plaska i pölar att jag överlevde. Hoppas ändå på en torr höst.

Vi tog en kort promenad upp för backen. Landade hos barnens kusiner som nyligen flyttat hit. Några intensiva lektimmar senare gick vi motvilligt hem. Som tur är vägen kort och dörren öppen för oss en annan dag igen.

Elin i Pikkolo bärselen. Första gången på ryggen. Först var hon rasande, men fattade sedan tycke för sättet att färdas.

Vi skådar den nya bumpen, farthindret, som byggts mitt i backen. Tummen upp för det!

Bilbana, en stor låda full med legon, bakugan, ninjaco (eller vad det nu sen heter) och Viggo var i himmelriket.

Elin brummade fram på Blixten. (Även om hon stod still var ljudeffekterna klart godkända)

Idag har vi gungat en stund. I trevligt sällskap dessutom. Tråkigt nog har vi bara två gungor på vår gård. Men den yngsta i sällskapet orkade vänta på sin tur.

Så tröttnade mina barn och Minni fick gunga. Hon är proffs på gungandet må jag säga.

När alla gungat klart bjöd Viggo på vanilj, sand, blad och mylla. Delikatess.

Vi kollade lite på OS, då för en tid sedan. Bland annat på olika former av gymnastik. Här får ni ta del av Viggos nummer med bandet*. Han använder ett måttband.

Jag kan bara konstatera, igen en gång, att han har ett otroligt minne den här killen. Vi har inte pratat om gymnasterna sen Olympiska spelen och plötsligt ställer han till med show.

*Jag har ingen aning om vad det där långa snöret heter de kastar omkring sej på mattan. Häftigt är det, det vet jag.

Det är inte det lättaste att få de två ögonstenarna att fastna på bild. Ännu svårare är det att få dem på samma bild. Igår hade jag turen och Elin var på gott humör. Viggo däremot har lärt sej ett kamera leende. Det drog han fram så fort jag ville fotografera honom.

Igår var en lyxdag. Vi hade sällskap på gården. Av fyra barn med deras mammor. Alla njöt då det fanns någon att leka eller prata med. Flera förmiddagar som denna, tack!

Efter ett maratoninlägg tar vi ett kortare. Vi gick en promenad idag. Plötsligt möttes vi av vägarbete på trottoaren. Vi fick gå ner på bilvägen och fortsätta. Vi passerade vägvält och andra asfaltsmaskiner. På vägen hem var arbetet färdigt. Maskinerna syntes inte. Men fick fick gå längs bilvägen igen. Gåvägen var alldeles för het. Värmen från nylagda asfalten strålade där vi gick bredvid.

Viggo sitter för övrigt mycket sällan i vagnen. Oftast cyklar han. Idag drog det ut före vi kom iväg och vi hade en tid att passa. Då var valet lätt att placera honom i vagnen.