Så långt kom vi inte med tåget. Esbo, hem till min mor, var destinationen. Just så långt räckte russinaskarna och Elin höll på att bli nervös då hon inte fick gå omkring.
På torget, brevid tågstationen, har de gjort ett fint försök att pigga upp det. Visst ger målade betongblomkrukor färg åt den gråa omgivningen. Här cyklade vi sixsax en god stund.
Den gråa morgonen gav vika för en solig och varm dag. Lite vattenlek blev perfekt.
Det bor en ödla i blomrabatten. Jag hoppade till alla gånger det prasslade bland planteringarna. Till sist fick vi se krabaten. Inte kärlek vid första ögonkastet för min del.
Viggo beställde lasagne till middag. Det fick han efter att ha hjälp till att kocka först.
Mysiga rabatter…visst kan dom allti försöka pigga upp de me färger, men ja tror att dom borde färga en hel byggnad för att de ska göra större skillnad 🙂 Jo, o ödlan ha bott där länge, kommer ihåg att ja såg den flere gånger då nä pappa ännu levde (om de då va samma ödla)
Precis, eller göra lite fasadremppa på var och varannan byggnad.
Må vara ett den bott där länge, gillar den inte. 🙂
Nååh, de e en liten gulli ödla 🙂 som visserligen skrämmer ihjäl en varje gång den prasslar till dit i rabatten…. söt hjälpreda mamma har me lasagnen 🙂