Morgonen blev just så bra som jag önskade. Den började ju allt för tidigt, 5.30. Jag hade sovit allt för lite, helt eget val och fel. Viggo och Elin lekte fint tillsammans. Ingen bråkade, gnällde eller var allmänt på dåligt humör, inte ens jag.
Ifall att någon minns började jag ett litet syprojekt för en rätt så lång tid sedan. Nu har jag äntligen fått färdig Viggos pyjamas. Jag är rätt stolt över mej. Ett minus för att tyget inte räckte och ärmarna är annan färg. Ett annat minus för att skjortan är för bred. Stroleken är 98/104. Nästa skjorta ska jag göra smalare, så ser den inte ut som ett tält på Viggo och kanske halsöppningen då skulle bli bättre.
Viggo har själv tagit för sej av safterna från festen igår.
Vi bröt en tradition, vilket visades sej bra eftersom barnen blev sjuka, och valde att fira bekvämt hemma istället. Så trotsade vi flunssan och deltog en stund på gårdsfesten. Massor med gott att äta, lite bubbligt att dricka, skratt, skattjakt, rockringstävling, cyklande och efterimddagen var lyckad.
Inte min gren, hur jag än försökte.
När barnen hade somnat riggades gråtlarm. Hörbarhet testades så trumhinnan nästan sprack. Det blev vuxnas fest hos grannen. Kvällen blev alldeles för sen natt i gott sällskap. Våra barn beslöt att det var morgon klockan 5.30. GÄSP!
Munkar och mjöd hör vappen till. Mjöden fick vi av barnens farmor, mumsigt god som alltid. Munkarna fixade vi själv. Jag skötte förarbetet och J det roliga, som han själv uttryckte det. Han stekte alltså munkarna. Jag fick äran att sockra dem.

Gjorde en helt vanlig bulladeg, typ enligt receptet på mjölpåsen.

Stektermometern hjälper att hålla fettets temperatur jämn, ca 180 grader. Våra munkar stektes 3-4 minuter, med en vändning då halva tiden gått.