Om Elin utvecklas motoriskt och på ett sånt sätt som är lätt att se, sker Viggos utveckling lite i ”smyg”, på de områden som inte är lika lätta att se. Hans tänkande har gått framåt någo fruktansvärt mycket på en kort tid. Han kommer ihåg saker som hänt för länge sen, hans minne har nog alltid varit bra. Jag hitta hans gamla tågbiljett från då vi åkte till resemässan (barnbijetten som konduktören ibland delar ut) och han frågade var Melwins biljett är. Jag blev lite stum, hur kan han komma ihåg när han senast fått en biljett och vem annan som varit med.

Viggo har kommit in i en frågeperiond, han vill till exempel veta var alla bor. Vi sitter många gånger i bilen och svarar på frågan var bor …..? Vi svarar och han frågar på nytt. Ibland fastnar han och frågar vad sa du? hur många gånger som helst och man får svara samma sak om och om igen åt honom.  Viggos tal har hittills varit mycket svårt att förstå, han saknar många bokstäver och flera ord liknar varandra i hans prat. Även på det planet har det skett små förändringar. Den nyaste kom igår, han har hittills sagt köck och nu säger möjk, alltså mjölk. Härliga framsteg.

Vi pratar bara svenska här hemma. Jag har själv vuxit upp med båda språken (alltså finska och svenska) och kännt det som en rikedom. Då jag insåg att våra barn inte kommer att lära sej finska hemma, fick jag göra ett litet sorgarbete. Jag vill inte att mina barn ska ha svårt att prata eller förstå finska, jag ville så gärna att det skulle bli ett lika naturligt språk som svenskan. Men finska är inte mitt känslospråk och även om jag känner att jag behärskar finskan som ett andra modersmål skulle jag inte kunna prata det med mina barn. Så vi blev en svenskspråkigt familj. Nu har vi den turen att bo i ett härligt bolag, med fina finskspråkiga grannar man gärna umgås med, så några gånger i veckan brukar barnen höra finska. Dessutom går Viggo i finskt språkbad varje morgon i ca en timmes tid, nu pratar jag om pikku kakkonens barnprogram. Han räknar på finska och har många finska ord och uttryck i sitt ordförråd, så jag vågar tro att han kommer att lära sej finska före han börjar skolan.

Det blev ett lite väl långt inlägg utan en endaste en bild, men vi tar bilder i ett annat inlägg senare idag. Nu ska jag njuta av att båda barnen sover och att solen skiner.

Bland det roligaste Viggo vet är bus i sängen med pappa. Viggo skrattar så han hickar.

Viggo är inne i en period då han klart behöver sova på dagen, men det inte är en självklarthet alla dagar. Idag var jag rätt säker på att han skulle somna efter en förmiddag med fartfylld lek med grannflickan, men icke. Det är så tråkigt när han inte förstår sitt eget bästa.

Klockan 15.30 är han så här slut och kvällen blir intressant då han blir övertrött. Jag flyr till simhallen och lämnar sjunkande skeppet och pappan i huset.

Viggo avslutade sin namnsdag med ett besök till simhallen med sin far. Elin fick stanna hemma med mej. Vi åt kvällsgröt. Jag matade och Elin försökte äta själv.

Efter att tallriken flög i golvet andra gången var vi färdiga. Hon har inte ätit så här bra sen hon blev flunssig i början av veckan. Dags att skaffa en haklapp med ärmar, jag har kastat den som Viggo hade, så får hon fortsätta äta själv. Med lite varmare innetemperatur kunde hon egentligen äta naken, men nu kan det bli lite onödigt kallt.

Jag försökte fotografera en bror och hans syster idag. Ingendera av barnen var på humöret, så det blev ett mycket kort försök.

Jag tror mej veta varför Elin har vakat om nätterna den senaste tiden. Eller åtminstone tror jag detta är en stor del av orsaken.

Hon har alltså börjat dra knäna uder sej och stöda på raka händer. Ännu hålls rumpan nere och hon rör sej inte, som tur. Idag har hon gjort detta för första gången och efter det i otaliga repriser, så det måste vara något hon processerat på nätterna. Nu fortsätter hon säkert vaka tills hon kommer framåt. Djup suck.

Dessutom har hon blivit en höjdare på att klättra uppåt, som tur inte så högt ännu, men fint stöder hon på knäna. Min lilla stora flicka.

Jag tror jag kommer att ringa osteopaten Lasse på Lapsen Tähden vi besökt i repriser med båda barnen, hans behandlingar har hittills bruka lugna ner våra nätter. Det är rätt skönt att veta varför hon vakar, men ännu skönare är det veta att det finns något som hjälper i vårt fall.