Viggo valde trampcykeln. Jag svalde en gång extra och hoppades att han orkar trampa hem också. Antar på något vis att det är tyngre att trampa än an springa fram med cykeln.

Vi cyklade till torget. Utan några problem. En uppförsbacke ledde han upp cykeln en bit. Den synen vet ni när han trampar på för fullt på rak väg, den är söt. Det går liksom inte hårdare hur han än trampar.

Vi handlade det vi behövde, pausade och började hemfärden. Det gick också problemfritt. Två gånger ledde Viggo cykeln. Annars trampade han på med fullt ös. Hemma tog han ännu några varv med springcykeln. Nu sover han dagsvila så gott så (vilket han annars inte gör längre).