Att vara ute på gården med trion var inte det lättaste idag. Joo, vi var ute i -19 kylan som bet om kinderna. Men bara en kort stund, sedan blev det kallt.

Elin och Viggo var inte problemet ute. De åkte glatt i backen bakom huset även om glidet inte var det bästa och farten rätt fjuttig. Mellan åken försökte de lite grann få Aron med i backen.

Det var denna lilleman som ställde till det. Gärna famnen. Allra helst pulka eller stiga med full service i både upp- och nedförsbacken, speciellt uppförsbacken. Det gick inte att gå upp själv och vilken pulka som helst dög inte.

Till slut tog han skottkärran. Vilket ledde till nya problem då det inte var smärtfritt att skuffa den i mjuka snön. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Mannen själv grät mest då inget gick som han ville. Det här med att närma sej två år är inte alls lätt hälsar han. Inte lätt varken ute eller inne. När han vill och inte vill och till slut inte vet hur han ska ha det. Den egna viljan som allt starkare växer fram.