Lättnadens suck

Då jag nyligen var inne på det här med att köpa kläder på växten, kan jag berätta hur det gick med barnens vinterkläder för kommande vintern.

Kort bakgrund. Elin brukar få ärva de som Viggo haft och Viggo får nya. Nu för denna vinter fanns Viggos gamla overall inte kvar, den hade han slitit sönder själv under två vintrar. Ett set med jacka och byxa som Viggo ärvt av kusinerna får Elin också gå i, men tänker den till väder som idag då det var några få grader kallt. Dräkten är redan så urtvättad och tunn att den inte håller riktigt kallt väder.

Med andra ord behövde både Elin och Viggo vinterkläder. En overall och ett set med jacka och byxor tänkte jag. Då rean på förra vinterns kläder började slog jag till, men fick oberoende punga ut en hiskeligt stor summa pengar för kläderna. Summan var ju lägre än om jag nu hade köpt samma kläder för normalpris.  Båda fick Molo kids vinteroveraller (Elin en svart och Viggo en mörkblå) som jag varit nöjd med tidigare. Gillar passformen på barnen samt att det finns enfärgade varianter, dessutom är overallerna varma men rätt tunna. Jacka och byxor fick båda från Reima (Viggos set är klarblått och Elin jacka grå med svarta byxor). Här körde jag med nya bekantskaper, men gott betyg har kläderna från andra. Viggos kläder är i storlek 116 och Elins i storlek 104.

Fram tills idag har jag alltid ibland varit smått nervös då jag tänkt på kläderna. Jag försökte bara tippa hur de kommer att växa och vilka storlekar som eventuellt kunde passa. Och nu kan jag dra en lättnadens suck, kläderna passar och har lagom utrymme att växa i på längden (och bredden också för den delen). Mitt i klädprovningen fick jag ta några snabba bilder i solskenet i vardagsrummet. Barnen tyckte det var roande att stå med vinterkläder i solens värme. Färgerna är mörkare i verkligheten än på bilden.

molokids aw 2013