Idag har vi väntat. Från klockan 14.15 till 16.35. Det är länge. Speciellt om man är tre år gammal. Eller ska försöka få väntaren att göra annat än vänta och vara över ivrig.
Vi hann kolla på klockan MÅNGA gånger. Det är inte lätt att förstå hur det här med tid egentligen fungerar.
Vi hann läsa MÅNGA böcker.
Vi hann leka MÅNGA olika lekar.
Till slut var väntan över, dörren gick och morbror Nikke och Laura steg in.
Idag hände det, jag gav upp kampen mot alla leksaker och saker som ligger överallt. Jag vägrade plocka undan efter hand barnen drog fram. Jag tjatade inte på dem att plocka undan heller. Detta beror delvis på att snuvan har invaderat min näsa. (Viggo och Elin börjar ju vara friska, så det är ju klart det är min tur) Och delvis på att jag bara inte hade lust att städa och plocka så värst mycket idag.
Här ser det ännu rätt hyfsat ut. Gissa om jag i smyg väntar på att slippa denna leksaksmängd i vardagsrummet? Samtidigt som jag inte vill att barnen ska växa allt för fort.
På eftermiddagen hördes skratt och glädjetjut om vartannat från tamburen. Ingen av oss vågade gå och kolla genast, men vi såg att kläder flög. När det enda som hördes var ljudet av småsten i en tom låda var det självklart. Viggo hade tömt lådan med utekläder samt lådan med vantar, handskar, halsdukar, mössor etc på golvet. Elin satt på golvet mitt bland allt och försökte klä på sej.
En djup suck. Detta kaos blev på golvet tills barnen hade lagt sej. För att se något positivt med detta, jag fick bort för små regnbyxor, vantar och mössor samtidigt. Och en ordning i lådorna tills i morgon på morgonen.
Nu är vardagsrums golvet framme igen. Bilarna, legona och allt annat på plats. Ina har stupat mot bilkorgen. Jag känner mej lite som hon ser ut, sönder och sliten för idag. Som tur är det bara sängen som kallar, inget annat behöver göras mera idag.
Hon närmar sej 30. Hennes armar är i dåligt skick. Hon är ofta utan kläder.Hon gör lite anspråk om sej. Hon är lätt skött. För tillfället trivs hon och Viggo bra ihop. Ina är min gamla docka. Så kär trots vissa små defekter.
Viggo och Ina vilar på köksgolvet. Viggo med fingret i vädret för Elin fick inte komma och störa.
Viggo matar Ina. Lite senare kunde hon redan äta själv. Han hämtade maten och diskade undan kärlen vid vårt tv-bord.
Vi gick på temafest med stort T på lördagen. Allt var uttänkt. Drickan, menyn, dekrationerna, musiken. Allt. Temat var 30 ROCKS. Och klädsel enligt tema. De flesta hade nappat på det rockiga, även läkare (läkarROCK), cROCKs, läderROCK skymtade i vimlet.
Jag gjorde ett försök att klä mej. Mer godkänd såhär, än den gången jag och en kompis bytt strumpor som utklädning.
Salen var dekorerad med ljusslingor och olika hängande girlanger.
Borden hade olika namn.
Stenar som bordsdekoration.
Mat och dryck.
Placerinskort och sångblad.
Efter middagen fick vi rocka loss.
Tack för en hejdundrande kul fest Pia! Tack till farmor och farfar som tog hand om Viggo och Elin! Tack till alla som lånat mej kläder och smycken!
En spontan kommentar av Viggo på gården, vad roligt med snö! Glädjen var äkta, han älskar att vintern är på väg. Före vi gick ut funderade han om skorna sjunker i snön.
Ett spår i snön. Men hur blir det ett så där långt sträck där bak?
Med risk att vara tjatig, men oj så skönt med sällskap. Flickorna i tre olika nyanser av Polarn o Pyrets overaller med löstagbar fleece.
En stackars frusen fingervante. Den hade nog ett par, så helt ensam var den inte.
Säsongens första snöänglar.
Visst finns det svamp ännu, åtminstone i våra buskar.
En morgon när vi vaknar är hela världen vit…
En instagram bild till en början. Tagen från dörröppningen. Återkommer senare då vi varit ute och dagen grytt.
Vi gick inte bara ut för att fotografera naturen, vi hade parken som mål. Visst kändes det små kyligt, speciellt om kinderna, men det var otroligt skönt att vara ute i friska luften.
Elin. Hon trivdes en stund i parken. Sedan fick hon kallt/varmt/hunger/trötthet/frustration på vinterhandskar eller en kombination av allt. Det var bara famnen som gällde.
Viggo tränade hopp.
Sällskap gör susen! Både för stor och liten. Nästa vecka hoppas vi på normala rutiner med klubbdagar.
Den lilla backen just innan vi är hemma är alltid tyngst. Som tur finns där streck att köra längs, så orkar Viggo hem.
På hemvägen värmde solen så skönt i ryggen.
Lite är jag tvungen att ändra mej, visst finns det en fördel med kölden. Det blir otroligt vackert där ute. Med kameran runt halsen gick vi ut klockan nio. Tur att vi kom iväg då, senare hade solen värmt och frosten var försvunnen. Mitt sällskap hade inte det bästa tålamodet, jag hade gärna fotograferat mycket mera och pillrat lite på iställningarna. Visst blev det bilder jag är rätt nöjd med.
Kolla in dessa, så vackert så!
Det var dags nu då. Jag hade gärna väntat ännu en tid. På minusgraderna alltså. Det blir väl varmare bara dagen gryr.
Som tur värmer yllesockorna tårna här inne. Men att klä sej ut blir en annan femma. Måst man hämta vinterkläderna från förrådet? Nej, de får vänta, vi kör lager på lager istället.
En morgon med tågbana, duplon, klippa&klistra, tuggummi på halsen och dusch. Sedan var vi mycket färdiga för sällskap.
Viggo fick njuta av Mammans och Mormorns sällskap i lugn och ro medan Elin sov. Det ordnades tårtkalas, pusslades, bland annat.
Dagens alla-bild, som den döpts till av Viggo.
Mys med hunden.
En skön promenad före kvällsgröten.
