Igår trotsade vi det trötta humöret som rådde i huset och åkte på utfärd, denna gång med buss. Vi styrde nosen mot Kampen i trevligt sällskap. Vi besökte hela två barnklädsaffärer*, skötrummet och ett café. Tala om att vi var storshoppare.
Funderade på morgonen hur annorlunda det är att åka iväg med barn jämfört med när man åkte ensam. Ensam behövde jag kolla en buss, se att allt är med (telefon, nycklar och pengar) och gå till bussen.
Nu med barnen går hela dagen åt till en utfärd på några timmar. Jag planerar och funderar på vad som ska med, tar vi båda sittdelarna till Baby Joggern eller klarar vi oss med en och bärselen, när vi måste gå för att säkert hinna, hur vi ska komma in i bussen, vad Viggo ska äta före vi far, vad för mat Elin ska ha med, hur Elin orkar i bussen och får vi egentligen ut något av den här resan.
Så här gick det. Elin sov sin första tupplur ute mellan 8 och 10.30. Viggo lekte och jag gjorde mej i ordning. Bestämde att Viggo får äta knakisar till lunch, går garanterat ner. Packar skötväskan och lämnar bort Viggos reservbyxor (dumt gjort visar det sej senare). Kommer ihåg russinasken för bussresan, en saft åt Viggo och egen vattenflaska. Bärselen är packad och båda sittdelarna åker med, då kommer vi snabbast till hållplatsen när båda åker vagn.
Det är ännu oklart hur jag ska få in allt i bussen, men det löser sej redan före bussen kommer. En pratsam mormor med sitt barnbarn råkar vänta på samma buss och lovar hjälpa så jag får ihop vagnen så kusken kan lyfta in den i bagageutrymmet. Bussresan är hur trevlig som helst och Danni stiger på och resan i till stan går fort. Kusken, Danni mormor och jag hjälps åt och vi alla kommer ut ur bussen och får fram vagnen. Tänk så underbart med hjälpsamma människor, allt går så mycket smidigare då.
Vi besöker skötrummet och Viggo behöver nya byxor, även om han ostört går omkring i uteskor, college och blöja. Jag lär mej att storlek 74 är populär, Elin behövde enfärgade bodyn. Polarn o Pyret levererar, alla parter är nöjda eller Elin vet jag inte med, men vi andra fick det vi var ute efter och lite till. Café besök med bussiga barn.
Alla in i bussen och fram med påsen med majskrokar (nöjda barn). Elin är trött och nåstans på Västerleden somnar Viggo. Efter Sundsberg somnar också Elin. Jag börjar fundera hur jag ska få ut oss ur bussen, men njuter först av av sitta där med två sovande barn. Jag klär på Elin utekläderna, hon sover fortfarande. Jag klär på Viggo mössa och handskar och han vaknar som tur. Vi stiger av, kusken tar ut vår vagn från bagageutrymmet och beklagar att han inte kan fälla upp den åt oss. Han får istället hålla en sovande Elin och jag fäller upp vagnen. Så går vi hem. Resan var trevlig, sällskapet bäst och humöret efteråt utmärkt, så det lönade sej att göra denna utfärd.
*Av vilka en var den med tågbanan. Viggo frågade ren i bussen om vi ska till den butiken (han känner sin mor)
